Att bygga ett hus pa palar! –Del 2

Nar sjalva huset var klart sa var det bara tak, vaggar och golv som skulle pa. Det gar val pa nagon dag tankte vi och borjade tillverka palmlovs-vaggar i ett rasande tempo som dock mattades av efter ett par dagar.

Palmlovsvaggar gors med hjalp av bamboo, palmlov och mycket svett! Har ar det farsan i familjen som lagger palmlov pa en av vaggarna. Varan vard-farsa som spikar pa plattaket.
Alla hjalper till, har ar mormor in action!
Yxa ar manligt, eller?
Palmlovsvagg, inget for kalla januarikvallar i Lulea
Ett gott bambugolv
Den svenska kaffepausen ersatts i Kambodja med frukt och vatten paus!
Nar huset stod fardigt ser koket ut sa har, inte diskmaskinsstandard som i 176an men det duger! Efter en veckas slit sa star huset nu klart och familjen har flyttat in.

Har ar det vi och familjen som stolt poserar framfor kaken! Sa har ni 500 $ over sa kan ni bestalla ett sant har hus av Byggare-Olle.

25 ar och gradd-krig

Gardagen, min fodelsedag hade jag inga forvantningar pa over huvudtaget. Anledningen var att min parkamrat Bona forklarat att han aldrig hade firat sin fodelsedag och att det inte var nagot man brukade gora i Kambodja. Sa jag tanke att jag far val gora det basta av saken sa jag lekte lite med ungarna, laste i hangmattan, akte till marknaden och kopta friterade bananer och en smaskig fruktshake. Nar morkret borjade lagga sig kandes det anda som om det var en efter omstandigheterna lyckad fodelsedag. Men dagen var inte over. Efter att vi hade haft avslutning med vara engelskaklasser och delat ut kort sa satt jag och Nasrin hemma hos henne och pratade medan de andra gick hem. Nar jag val kommer hem till mig sa star det 30 barn, elever och vuxna i mitt hus och sjunger "Happy Birthday"! Vilket fantastisk overaskning av Nasrin, Bopha och Bona! Dom hade ordnat en fest som alla lyckats halla hemlig! Mitt 25-ars barn-kalas!
Dom hade ordnat en graddtarta (jag visste inte ans att gradde existerade i kambodja) som alla 30 skulle dela pa. Sa har hjalper Couh Sheet mig med uppskarningen! Efter nagra manader i Kambodja borde jag kunnat rakna ut att graddtarta + glada kambodjaner borde sluta i gradd- och tart-krig dar ingen gar saker! Har attackerar Odun sin moster efter att jag fatt mig en insmorjning. Bopha, Farsan och NasrinNar tartan var utsmetad over allas ansikten och halva golvet sa blev det dock fred tillslut. Har ar jag med Nasrins vardmamma.

Festen avslutades med massa dans, sang och en massa skratt men da hade batterierna i alla kameror tagit slut! Det var inte svart att somna lycklig efter en san fest!

Att sen vakna upp och lasa alla halsningar pa telefonen, mailen och facebook har gjort att jag ar sa grymt fylld av endorfiner att jag inte vet vart jag ska ta vagen!

Tack sa otroligt mycket for alla gratulationer, onskar att ni alla hade kunnat vara med pa tart-kriget!

/Lycklig Olle som inte ar redo att lamna Kambodja riktigt an

Att bygga ett hus pa palar! - Del 1

I utbytesprogrammet sa ingar en del dar vi ska starta och genomfora ett projekt. Varat projekt gar ut pa att hjalpa manniskor som lever med HIV att fa en hogre levnadsstandard. Vi bestamde oss i sista stund for reparera vaggar och tak at en familj som verkligen hade behov av det. Vi ville egentligen gora mer for dem men varan budget rackte inte till. Da bestamde vi oss for att hora med vara vanner om de skulle vara intresserade att bidra. Vi trodde de bidraget kanske skulle racka till ett nytt golv (det gamla vagade jag inte ens ga ut pa). Men ni overaskade mig positivt och vi fick in mycket mer pengar an vi raknat med, Tack!!

Har ar en bild av huset innan det revs och byggdes om. Efter att ha tagit med varan vard-farsa som ar byggingenjor till huset, sa var det enligt honom ingen ide att byta ut bara taket eftersom palarna och allt annat virke pa huset var for ruttet.

Sa da fick det bli ett helt nytt hus!

Sa har kommer en guide i hur man bygger ett hus pa palar i Kambodja: Forst sa ska det kopas virke och jag tror vi lyckades hitta en av varldens vackras belagna bradgardar. Belagen precis i utkanten av riskfalten som om nagon manad kommer att ligga langt under vatten.

Att bygga ett hus i Kambodja gor man inte pa egen hand som ni ser. Det ar manga som ar nyfikna och vill hjalpa till. Minst lika manga egenutnamda byggingenjorer kommer och ska ha sitt finger med i hur saker ska goras. Jag ar valdigt glad att vi hade varan vard-farsa dar som visste vad han gjorde och inte tog nagon notis till alla tvivlare.
Palarna ska gravas ner och sa lange arbetet haller till pa marken kunde man i alla fall hjalpa till lite.
Nar jag fragade om det fanns nagon stege att lana eller om vi skulle kopa en sa sag alla ut som fragetecken; “Vad ska man med en stege till?”. Nu forstar jag varfor!
Jag holl mig som sagt till jobb pa marken och lat fadern i familjen och hans vanner ta hand om balansernadet. Efter en dags arbete sa borjade det se ut som ett hus. Jag och Nasrin gick hemat med blaser i handerna och forsokte dolja de sa gatt vi kunde for att inte bli utskrattade. Vi blev upptackta och alla hade valdigt roligt at att vitingarna inte klarade av lite kroppsarbete. Jag och Nasrin tyckte daremot det var grymt skont att antligen fa anstranga sig lite sa vi lat dem skratta.

Kambodja – ett land som har langt kvar

Nu lite allvar igen. Jag har funderat lite pa hur man berattar om problemen som Kambodja brottas med i en blogg. Men jag tror det enda ratt for mig som den torra fakta-nord jag ar ar att ge er lite fakta fran Sida som sager ganska mycket om verkligheten.

-Endast 17 % av manniskorna i Kambodja har tillgang till adekvat sanitet (toalett).
Vilket framforallt ar ett problem for manniskor som lever med HIV och har konstant diarre.

-Kambodja ar ett av de lander i varlden som varst drabbat av minor.Trots ett langvarigt arbete sa finns det fortfarande 3-4 miljoner minor kvar att detonera
Overallt ser man manniskor som blivit av med armar och ben. De kan inte langre arbeta som bonder utan tvingas ga och tigga eftersom de inte finns nagon som ar villig att ersatta dem for deras skador. I veckan traffade vi en kille som jobbade med landminrojning som bekraftade att problemet fortfarande ar stort och att de fortfarande hittar minor i tatbebyggda omraden. Han pastod dessutom att ingen som arbetar med minrojning har nagon forsakring. De som skadas under arbetet blir de istallet av med jobbet eftersom de inte kan arbeta kvar.

-Endast 40 % har tillgang till rent vatten
Det rena vattnet ar anda ev sa dalig kvalitetat att det kokas av alla

-Var femte kambodjan dog eller dodades under roda khmerernas tre ar vid makten for bara 30 ar sedan.
I stort satt alla aldre man moter har forlorat nagon, alla har sina ofattbara historier. En blogg ar dock inte ett vardigt forum for dessa historier.

-35 % av befolkningen levde 2004 for under 1$ per dag vilket raknas som extrem fattigdom.

Det storsta problemet har just nu ar den enorma korruption som finns overallt men det skriver jag om en annan gang.

Trots all dyster fakta sa ar kambodjanerna ett varmt, skrattande och valkomnande folk. Manga lever fortfarande pa lyckan att slippa Pol Pot:s regim dar skratt, lycka och familjen var en forbannelse. Darfor alskar kambodjaner att sjunga, skamta och dansa! Jag tror det ar ett satt att visa hur mycket de njuter av sin frihet!

Sa min halsning idag ar...

Skratta, dansa och sjung!

Brollopssasong!

Igar kvall strax efter att Bona gatt till sin engelskalektion satt jag tillsammans med familjen och lagade mat. I bakgrunden hordes den standigt plagande xylofonmusik fran nagot avlagset brollop. Brollop som tydligen hor till den har arstiden, precis lika sjalvklart som tussilago hor till varen hemma. Trots den forskrackliga musiken sa infinner sig ett otroligt skont lugn pa kvallarna har; det ar morkret, varmen och avsaknaden pa saker att gora som tillsammans ger en grym kansla av lugn och samvaro. Man sitter och tittar pa kolet som gloder under riset som kokar. Ingen bryr sig om maten ar blir klar om tva minuter eller tva timmar, tiden spelar liksom ingen roll. Det var da det slog mig; att det har kommer jag verkligen sakna nar jag kommer hem till Sverige!

Fram till mittlagret har jag mest gatt och tankt pa allt jag saknat i Sverige, hur fantastiskt skont det ska bli att komma hem. Man glommer latt att uppskatta saker man upplever och har har.

Men nu hard vinden vant!
Nu ar det tid for att uppskatta Kambodja!

“Allt har sin tid…” (Citat ur svensk film, nagon som kan gissa vilken?)

I veckan har jag fatt folja med och hjalpa till pa ett kambodjanskt brollop. Det ar som sagt brollopssasong i Kambodja i mars! Det var Bonas moster som skulle gifta sig i hans lilla by sa vi akte dit i tisdags. Bona forsokte dra ner mina forvantningar innan och sa att det skulle bli ett litet brollop och att jag inte skulle ha for stora forvantningar.

Val dar visar det sig att 1200 (!) gaster vantas komma, alla ska givetvis serveras mat och dricka. Eftersom vi lovat att hjalpa till sa far jag nytta av mina serverings erfarenheter fran sommrarna i Lofoten sa jag kande mig som hemma nar bestick och glas flog till hoger och vanster.

Har kommer lite bilder fran brollopet:

Bona och hans moster

Brollopet ska ta upp sa mycket plats som mojligt pa vagen, det ar valdigt viktigt!

Stackars gaster som fick sitta brevid vaggen av hogtalare,

att dom desstuom gillar HOG musik gor inte saken battre

Alla skulle knyta ett snore runt handleden pa brollopsparet, det var inte helt latt :)

Jo, jag stack ut lite ur mangden. Har ska vi offra frukt till gudarna.

Idag blir det dessutom mer action eftersom vi ska satta igang varat projekt har nere; tanken ar att vi ska bygga ett hus till en familj som lever med HIV. Huset dom bor i just nu ar i samre skick an det som vara hons lever i hemma hos oss. Men jag berattar mer om hela projektet nasta gang.

Hatten

Jag ar just nu i Siem Riep pa mittlager men det tankte jag beratta om en annan gang. Jag tankte istallet beratta historien om min kambodjanska hatt, en historia om globalisering!

Det var namligen sa att jag ganska snart insag att i Kambodja behovde jag en redig hatt som kunde skydda mig fran varmen och den klassiska turiststampeln. Sagt och gjort gick jag till marknaden i Kampong Chhnang och forsokte hitta den hatt som sag mest kambodjansk ut. Man vill ju inte sticka ut tankte jag naivt. Nar jag val bestamt mig for vilken hatt jag tyckte sag mest kambodjansk ut pa hela marknaden sa gjorde jag ett tafatt forsok att pruta ner den fran 2$ till 1$. Men forsoljaren intygade att det var otroligt bra kvalitet! Visst, tankte jag gav henne tva dollar satte pa mig den egentligen ganska fula hatten och kande mig sa kambodjansk jag kunde.

Nagra dagar senare har jag borjat kanna mig bakvam i min hatt. Varje gang jag ar ute och cyklar sa spanar jag sjalvklart efter andra kambodjaner med likande hattar. Jag ser ett fatal exak lika hattar men inte alls sa manga som jag forvanat mig. Men sa en dag nar jag tar av mig min huvudbonad och tittar lite narmare pa den vid det har laget gulnande insidan av hatten sa kommer uppenbarelsen som ett slag i magen. Det ar inte sant eller ar det!! Jag tror inte mina ogon!

Min urkambodjanska hatt ar sjalvfallet tillverkad av H&M! Min unika hatt som jag kopt pa en marknad langt ute i kambodjanska obygden. Marknaden som besoks av en vit person i manaden och som ocksa troligtvis kallar sig volontararbetare. Vad gor H&M har pa denna marknad, racker det inte med att de finns i resten av varlden!? Kanslan av att vara forfoljd och hjarntvattad sitter i. Jag som hade en illusion om att min bild av varlden var relativt opaverkad och stamde hyggligt overens med verkligheten. Men i sjalva verket ar det alltsa bara H&M:s verklighet. Det jag trodde var genuint kambodjanskt var i sjalva verket bara vad ett stort svenskt multinationellt foretag har lurat mig att tro!
Det som blir det intressanta i det hela ar ju om man tanker ett steg langre. For det ar H&M:s bild av hur typiska kambodjanska hattar (som hittar ut till marknaderna fran fabrikerna) ser ut som sprider sig i Kambodja. Det ar dessa hattar som finns att kopa och som anvands av kambodjanska bonder som aldrig hort talas om Sverige och H&M.

Slutsats: Det ar alltsa H&M:s bild (!) av vad som ar en kambodjansk hatt (som inte ar hur kambodjanska hattar sett ut fram till idag) som bestammer vad som ar kambodjanskt i framtiden.

Hatten skyddar i alla fall bra mot solen och insikt for 2$ ar billig insikt!

Vattenkrig och lite verklighet!

Nu ar det faktiskt helg! Den forsta som verkligen kanns som en riktig helg. Exakt, det betyder att vi antligen borjat jobba pa vara volontarjobb och hallt oss sysselsatta hela veckan! Kanns som om resterande av tiden kommer bli grymt kul och larorik!
I torsdags sa fick vi folja med Nasrin och Bopha pa deras volontarjobb. Dom hjalper till pa nagot man kan kalla sjukhusets HIV-avdelning som framst jobbar med personer som redan ar smittade men forsoker leva ett normalt liv. Sjukhuset tillsammans med World Food Program bistar de fattigaste av desas familjerna med 30 kg ris, 1 liter olja och 500 g salt per manad. Det var pa utdelningen av detta som vi fick folja med. Aven om vi inte hjalpte till speciellt mycket sa var det anda intressant att traffa alla dessa manniskor (framst kvinnor) och hora deras livshistorier. De flesta av dessa kvinnors historier ar sa forfaliga att man inte forstar hur de orkar beratta.

Pa mandag bar det av till Siem Riep pa mittlager vilket betyder att halva tiden har i Kambodja redan har gatt. Det ska bli grymt trevligt att fa traffa alla andra igen och prata med lite nya ansikten. Senaste manaden skulle man kunna saga att det endast ar tva person jag kunnat prata med om nagot mer avancerat an vadret. Sa daliga ar folk tyvarr pa engelska i den har provinsen.

Igar var vi lediga sa vi bestamde oss for att tvatta klader och har behover man inte klaga pa de langa koerna till tvattiderna. Har ar det handtvatt som galler och handtvatt innebar sonderskrubbade hander, en hel del svatt och sjalvfallet vattenkrig! Jag skulle saga att jag och Bona vann overlagset mot lilla Saina!

Till slut vill jag bara saga att nasta gang ni slanger in tvatten i tvattmaskinen, var tacksamma for att nagon uppfunnit denna fantastiska maskin!