25 ar och gradd-krig

Gardagen, min fodelsedag hade jag inga forvantningar pa over huvudtaget. Anledningen var att min parkamrat Bona forklarat att han aldrig hade firat sin fodelsedag och att det inte var nagot man brukade gora i Kambodja. Sa jag tanke att jag far val gora det basta av saken sa jag lekte lite med ungarna, laste i hangmattan, akte till marknaden och kopta friterade bananer och en smaskig fruktshake. Nar morkret borjade lagga sig kandes det anda som om det var en efter omstandigheterna lyckad fodelsedag. Men dagen var inte over. Efter att vi hade haft avslutning med vara engelskaklasser och delat ut kort sa satt jag och Nasrin hemma hos henne och pratade medan de andra gick hem. Nar jag val kommer hem till mig sa star det 30 barn, elever och vuxna i mitt hus och sjunger "Happy Birthday"! Vilket fantastisk overaskning av Nasrin, Bopha och Bona! Dom hade ordnat en fest som alla lyckats halla hemlig! Mitt 25-ars barn-kalas!
Dom hade ordnat en graddtarta (jag visste inte ans att gradde existerade i kambodja) som alla 30 skulle dela pa. Sa har hjalper Couh Sheet mig med uppskarningen! Efter nagra manader i Kambodja borde jag kunnat rakna ut att graddtarta + glada kambodjaner borde sluta i gradd- och tart-krig dar ingen gar saker! Har attackerar Odun sin moster efter att jag fatt mig en insmorjning. Bopha, Farsan och NasrinNar tartan var utsmetad over allas ansikten och halva golvet sa blev det dock fred tillslut. Har ar jag med Nasrins vardmamma.

Festen avslutades med massa dans, sang och en massa skratt men da hade batterierna i alla kameror tagit slut! Det var inte svart att somna lycklig efter en san fest!

Att sen vakna upp och lasa alla halsningar pa telefonen, mailen och facebook har gjort att jag ar sa grymt fylld av endorfiner att jag inte vet vart jag ska ta vagen!

Tack sa otroligt mycket for alla gratulationer, onskar att ni alla hade kunnat vara med pa tart-kriget!

/Lycklig Olle som inte ar redo att lamna Kambodja riktigt an