Att bygga ett hus pa palar! - Del 1

I utbytesprogrammet sa ingar en del dar vi ska starta och genomfora ett projekt. Varat projekt gar ut pa att hjalpa manniskor som lever med HIV att fa en hogre levnadsstandard. Vi bestamde oss i sista stund for reparera vaggar och tak at en familj som verkligen hade behov av det. Vi ville egentligen gora mer for dem men varan budget rackte inte till. Da bestamde vi oss for att hora med vara vanner om de skulle vara intresserade att bidra. Vi trodde de bidraget kanske skulle racka till ett nytt golv (det gamla vagade jag inte ens ga ut pa). Men ni overaskade mig positivt och vi fick in mycket mer pengar an vi raknat med, Tack!!

Har ar en bild av huset innan det revs och byggdes om. Efter att ha tagit med varan vard-farsa som ar byggingenjor till huset, sa var det enligt honom ingen ide att byta ut bara taket eftersom palarna och allt annat virke pa huset var for ruttet.

Sa da fick det bli ett helt nytt hus!

Sa har kommer en guide i hur man bygger ett hus pa palar i Kambodja: Forst sa ska det kopas virke och jag tror vi lyckades hitta en av varldens vackras belagna bradgardar. Belagen precis i utkanten av riskfalten som om nagon manad kommer att ligga langt under vatten.

Att bygga ett hus i Kambodja gor man inte pa egen hand som ni ser. Det ar manga som ar nyfikna och vill hjalpa till. Minst lika manga egenutnamda byggingenjorer kommer och ska ha sitt finger med i hur saker ska goras. Jag ar valdigt glad att vi hade varan vard-farsa dar som visste vad han gjorde och inte tog nagon notis till alla tvivlare.
Palarna ska gravas ner och sa lange arbetet haller till pa marken kunde man i alla fall hjalpa till lite.
Nar jag fragade om det fanns nagon stege att lana eller om vi skulle kopa en sa sag alla ut som fragetecken; “Vad ska man med en stege till?”. Nu forstar jag varfor!
Jag holl mig som sagt till jobb pa marken och lat fadern i familjen och hans vanner ta hand om balansernadet. Efter en dags arbete sa borjade det se ut som ett hus. Jag och Nasrin gick hemat med blaser i handerna och forsokte dolja de sa gatt vi kunde for att inte bli utskrattade. Vi blev upptackta och alla hade valdigt roligt at att vitingarna inte klarade av lite kroppsarbete. Jag och Nasrin tyckte daremot det var grymt skont att antligen fa anstranga sig lite sa vi lat dem skratta.